Det har flyttat en piraya till oss. Hon bits så mycket hon hinner och ingen skonas! Inte ens småbarn, inte Sagakatten, ingen alls. När hon är på sitt värsta bushumör hjälper ingenting, hon hoppar och studsar och hugger mot ben, händer, kläder, allt hon kan få tag i! Hur många nej man än utbrister på raken så lugnar hon inte ner sig förrän man får hålla fast henne en liten stund och säga ett klart och tydligt nej. Att erbjuda andra leksaker fungerar inte, vad är nu roligare än ett barn som springer undan? Och att hon har sylvassa tänder, det vittnar mina händer om!
Dessutom jagar hon Saga så mycket hon hinner. Saga har tackochlov sitt klätterträd + att hon får vara i sängen dit Ebba varken kan eller får hoppa upp, så hon slipper undan. Vi fick rådet att låta dem "göra upp" själva, men ingenting har under de här första två veckorna ändrats. Ebba står på Saga, smyger efter henne och jagar henne. Saga springer upp i träd, Ebba står nedanför och skäller. När Saga är i famnen har man en studsande Ebba nedanför. Hur trött Ebba än är, trots att hon väcks av Sagas jamande i sin djupaste skönhetssömn så är hon kvickt på benen och skäller och jagar om hon kan. Någon med tips om hur vi ska få bukt med detta? Vänta och se ännu? Förbjuda jakten på något otroligt sätt? Att locka på Ebba att göra något annat fungerar ej, Saga är nog högt på listan över det roligaste som finns här i världen.
Att hon är en energisk och aktiv individ märks också redan nu. En promenad till fotbollsplanen här i kållby var vi tittade på Joels fotbollsmatch märktes ingenstans! Det är kanske 2-3 km, den väg vi tog.
Är vi i skogen eller vid en strand vi besökt några gånger var hon kan springa fritt så orkar hon hur länge som helst, men när vi gett upp efter 1,5 h så sover hon hela natten sedan. Om inte, är det rambambula inomhus i flera timmar. Sådana timmar då man själv helst skulle sova..
Hon är med på det mesta, sover i bilen när vi handlar, i går var hon med på husvisning, varit hos "mommo" på hennes jobb ett par gånger när vi haft längre ärenden i stan osv. Hon är jättehärlig däremellan, men många gånger har vi önskat att tiden skulle spolas framåt 1 år eller så, då hon förhoppningsvis inte är lika bitsk, kanske blivit kompis med Saga, inte kissar inne och busar på natten osv... Och det är tur att hon är så söt som hon är, annars skulle allt inte vara lika lätt att förlåta.


Vi har också katt å vår hund låter lika hopplös som er. Han hoppar å leker å det hjälper inte att förbjuda. Men det verkar som att katten inte lider av det. Hoppeligen slutar det om några år. ;)
SvaraRaderaOjdå... Och hur gammal är er hund nu? Hoppas nog verkligen det slutar..
RaderaVår hund är 7 månader. Så han är ju fortfarande bara valp. Hoppas verkligen att det slutar så småningom. / hilma
SvaraRadera