Idag har en av de största hundpersonligheter fått lämna jordelivet. Hampus, svärföräldrarnas Belgiska vallhund av typen laekenois. Kanske den klokaste hund jag känt, den ärligaste... och också den som bott djupt i mitt hjärta. Jag har gråtit många gånger av tanken på att den dagen ska komma, men när den väl kom kändes det ändå bra på ett sätt. Han var gammal, trött och sjuk, att avliva var det humanaste att göra. Jag hoppas att jag får träffa honom igen, och jag vill tro det. Ebba fick träffa honom två gånger, hoppas att Hampus hann lära henne ett och annat, för ännu kan jag inte tro att Ebba kommer bli lika bra, men vi får försöka vårt bästa.. Vi fick också lära oss av Hampus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar