På rätt väg med det mesta

Klockan är nästan tolv, men jag kallar det ändå morgon, för här sitter jag ännu med mitt morgonkaffe i ena handen och en hund vilandes mot den andra. Morgonen blir så mycket mera utdragen med en valp i huset, ungefär såhär ser det ut: Jag vaknar mellan 7 och 10, helt beroende på hur Ebba sovit på natten och därmed hur jag har sovit, ut och kissa, varefter jag kan ta en dusch, lägger Ebbas mat i blöt - ut och kissa , ställer i ordning frukost åt mig själv och ger Ebba hennes mat - ut och kissa och bajsa, + lite lek, äter själv frukost med möjliga avbrott för kisspauser eftersom den lilla är full med energi vid det här laget och kiss kommer det ofta då. Här brukar vi också sätta in lite träning, idag blev det "ligg" som nyinslag och repetition av det hon redan kan. Sen är det dags för det bästa: Kaffe i soffan med en sovande hund bredvid. Det är också den farligaste stunden, för här kan man lätt låta sig övertalas av det sovande lilla livet att här kan vi ligga och vila lääääängeläänge du&jag, inga måste alls...

Nu skrev jag inget om den vanliga morgonrutinen att torka och moppa golvet fritt från kiss och bajs. Varför inte det då, kan man ju fråga sig? För att i natt blev det första natten Ebba hållits torr kan jag då berätta för er! En stor dag och ett stolt mamma-hjärta!

På senaste tiden har vi socialiserat oss en hel del, t.ex. har vi varit på Juthbacka marknaden och träffat massor med folk och flera hundar. Ebba var minsann poppis. Marknaden beräknas ha besökts av ca 40 000 pers och vi gick inte mer än några meter mellan beundrar skarorna. Flera kom fram och frågade om  det verkligen är en Weimaraner vi har, flera kände igen rasen men hade aldrig sett en i verkligheten förr, ännu flera frågade vad det är för ovanlig hund vi har med sammetspäls och blå ögon osv. Ebba trivdes som fisken i vattnet, det enda hon inte riktigt förstod var varför inte ALLA skulle stanna och hälsa på henne. Trött blev hon också, men nöjd verkade hon hela tiden. Dessutom fick hon en ny favoritleksak.

Vi har också lekt med Bronzo flera gånger, Ebbas stora idol. Vi har en sån tur som hittat en så snäll och bra hundkompis som orkar med en liten Ebba valp (och mycket mer än så). Berta (min mammas hund) orkar inte alls med ett sånt litet pyre utan ligger bara i soffan och surar när hon kommer, samt vaktar så hon inte far för nära hennes mamma eller hennes kattkompisar. Grannens schäfervalp är ännu rätt skrämmande eftersom han tycker att Ebba bor för nära honom, och pratar med stora bokstäver när de ses, men så småningom ska nog det gå bra det också...

Och det bästa av allt, vi har börjat få bukt med kattjagandet! Vi har gjort som så att vi sagt "nej" när hon jagat henne och sedan begärt hennes uppmärksamhet på något annat, varefter hon fått den bästa belöningen: Snellmans helköttskorv. Det har gett resultat, nu jagar hon inte henne alls om man hinner säga till i tid, Saga springer heller inte undan och idag åt de korv tillsammans där ute. Otroligt skönt att se att något går i rätt riktning, annat är det med vår apportträning var vi fått backa några steg och börja om, men nog ska väl det också ta sig...